Ah, äntligen framme

Nu är vi i alla fall framme. Det tog ett bra tag att åka. Vi stannade på vägen och åt på Max, inte min favoritresturang, men det gör inte så mycket. Jag och Anton var tvugna att åka i olika bilar. I Antons pappas bil var Antons pappa, Anton och sen Antons mosters tjej. Hon har gjort illa ryggen (Vet inte riktigt vad som hänt), så hon måste antingen ligga eller stå. Så hon tog upp ganska mycket plats i bilen i och med att hon lade sitt säte ner. I Antons mammas bil åkte Antons mamma, jag, Antons moster och hennes två barn. Så där fick inte Anton plats. 

Jag satt och lyssna på musik och sov hela vägen, så det var skönt. Jag älskar att åka bil, särskillt på kvällen. Gos :)

Nu ska vi snart sova, man blir trött av att åka bil länge. God natt :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0